Vila i frid

Hela kvällen känns så overklig, det är overkligt, en mardröm som är sann. Så länge jag har levt så lång tid borde du ha haft kvar. Helt plötsligt verkar alla problem så små, som att inget spelar någon roll. Livet är verkligen kort, och ibland jävligt. Förjävligt. Mina tankar går till er, och speciellt till mamma, världens bästa och älskade mamma! Livet är orättvist, så jävla orättvist...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0